|
|
|
Storsjöodjurets fridlysning
|
|
|
Vid seklets början avtog fångstförsöken och i början av 1960-talet kom de första kraven på att skydda Storsjöodjuret. Östersunds turistbyrå tog tag i frågan och den 22 januari 1986 beslutade Länsstyrelsen i Jämtlands län att Storsjöodjuret skulle fridlysas. Från och med nu var det förbjudet att ”döda, skada, fånga levande djur av arten Storsjöodjuret.” Man fick inte heller ta bort eller ”skada Storsjöodjurets ägg, rom eller bo”.”
Inför Storsjöodjurets fridlysning i samband med Östersunds 200-års jubileum 1986, efterfrågade Länsstyrelsen i Jämtlands län betänkande från ett antal insatser. Frågan var hur de såg på Storsjöodjuret och en eventuell fridlysning:
Samfundet Storsjöodjurets vänner ansåg att fridlysningen är ett föråldrat sätt att se på skydd för hotade arter. Istället måste artens hela livsmiljö skyddas.
Jämtlands läns museum gick tillbaka till förhistorisk tid i sin inlaga och hävdar att det med största sannolikhet rörde sig om en sjöorm.
Fiskevattenägarförbundet tillbakavisade påståendet om att det skulle röra sig om ett odjur. Ingen skada hade enligt känd dokumentation, skett på liv och egendom under de senaste 200 åren. Förbundet förordade en fridlysning med hänvisning till att regeringen infört fritt handredskapsfiske, vilket neutraliserat den frizon som fiskevattenägarna ställt till Storsjöodjurets förfogande inom 300-metersgränsen.
Naturvårdsenhetens tjänstemän vid Länsstyrelsen Jämtlands län reserverade sig och menade att skyddet borde gälla hela biotopen, livsmiljön Storsjön, i stället för enbart själva arten Storsjöodjur.
2002 ansökte en privatperson om dispens från förbudet att plocka upp Storsjöodjurets ägg, men Miljödomstolen yttrade att länsstyrelsens fridlysningsbeslut stred mot regeringsformens krav på saklighet, i och med att en ” vetenskaplig icke verifierad djurart” fridlysts. 2005 meddelade JO att denne delade miljödomstolens bedömning, och ansåg att Storsjöodjuret inte kunde vara fridlyst. Länsstyrelsen valde att 2006 ompröva och därmed upphäva beslutet från 1986. Efter en juridisk prövning av fridlysningen 2005 tvingades dock Länsstyrelsen i Jämtlands län upphäva den p g a brist på fysiska bevis om att odjuret faktiskt existerar.
|
|
|
|
